Kalaskul på riktigt

Denna praktik på Furuboda som jag bävade så inför visade sig vara det roligaste jag gjort på länge!! Det här är lägret jag aldrig fick åka på som barn. Har roligt från att jag vaknar tills jag går och lägger mig. Kommer bli svårslaget av kommande praktiker - och jobb. Här vill jag vara!

Spontana 27-årskalas, cykelturer på skånska landsbygden, scenuppträdande, härliga människor, tv-spel, logopedi, stranden, fika 3 gånger om dagen, internskämt.... och det har bara gått 3 dagar!!!

Ett mongo, ett miffo, en irianie och en sockersöt firar valborg.

JB

Hej, mitt namn är Josefin och jag är ett Bieber-fan. Kanske Sveriges äldsta? 

Så, nu är det officiellt. Känns skönt att komma ut ur garderoben, nu kan jag skruva upp volymen lite extra högt utan att oroa mig för att bli påkommen av mina korridorsambos. "If I was your boyfriend..."

Att vi delar samma initialer är bara en stor bonus!

Dumplings!!

Bild från Yingy.

En kul kväll!

#vegan homemade dumplings!! What a great evening! twitter.com/juicyjossan/st…
— Josefin Berglund April 28, 2012

Funkar det att länka mina Twitterinlägg?

Solisinne.

Solen skiner för första gången på länge och luften doftar sommarblommor. Något har hänt. Våren har kommit. Härligt!

11 timmars sömn.

Godmorgon! Hoppas du har sovit bra. En annan bestämde sig för att ta en liten nap på en halvtimme efter middagen för att orka ta itu med läxor och en tur till Hemköp. Vaknade klockan 5:59 imorse, smått förvirrad och förvånad. Nu har jag stresspluggat och ätit "lånad" frukost (bra anledning till korridorsboende #23: det finns ALLTID mat att äta nånstans).

Hur kan man vara så trött?! Är det infektionen jag haft i kroppen i 3 veckor nu? Eller den där 5-timmars föreläsningen vi hade igår eftermiddags? Lite läskigt är det allt, känner inte riktigt igen mig...

Nej. Nu måste jag cykla iväg strax. Ska ju vara ordförande idag. Byeee

Godmorgon!

Solen skiner nånstans ifrån. Så starkt att jag inte kan sova mer. Fast jag vill sova mer. Men jag måste gå till skolan sen. Hej så länge!

Alltså, jag vill ju att Loreen vinner. Men...

Sånt här gillar jag! Som en morden Aqua-låt. Heja San Marino!!!

Måndagsbestyr

Lång dag i skolan. (För oss logopeder är 9.15-15 en lååång dag). Men oj, så jag har skrattat! Jag har verkligen lyckats sålla ur den finaste klicken av vänner i klassen som gör det så himla värt att ta sig dit. Underbart!

Hela eftermiddagen har jag i stil med de senaste tre veckorna bara sovit. Vaknade nyss efter en mycket märklig dröm om att vänta på och få post. Borde jag kolla brevlådan där nere i trapphuset?

Nu är det Morgan och Ola-Conny på tv. De tror att tack på franska heter "märr-SILL" och att museumet där Mona-Lisa hänger heter "LOO-rens". Undra hur det skulle vara att resa med dessa två herrar? Ellen är i alla fall min Ola-Conny, och jag vet hur det är att resa med henne. Hur bra som helst! När vi blir stora ska vi också åka och bo på "ÅL in-KLOS"-hotell och leva livet. Självklart ska vi även ägna lite av tiden åt att koppla in och koppla ur också.

Naj. Ska man kanske ta sig en stärkande promenad i regnvädret innan solen helt går ner bakom molnen? Jo, så får det bli.

Fniss!

Happy Earth Day!!

För att fira ska jag ta mig en promenad i Rydskogen och titta på alla vita och blå sippor som blommar i dikena bredvid stigen. Hur firar du?

Så sant.

Fredagsmys

Hejsan hoppsan! De har ändrat runt lite här på Blogger. Får se om jag lyckas förstå hur det här fungerar... Sjukt sjuk idag. Var tvungen att cykla till skolan i snöstorm med spöregn, när jag kom fram såg jag ut som olyckan själv och kände mig kallare, blötare och febrigare än jag känt mig på väldigt länge. Det är svårt att koncentrera sig på teckenspråk när man känner så. Efter en minst lika blöt och kall cykeltur hem bröt jag ihop när jag låste upp dörren. Tårarna bara sprutade och jag skrattade och var arg om vart annat. Mycket bisarrt. Kan inte minnas när jag grät senast*, så det var säkert bra att få rensa ur tårkanalerna. Min bästaste bästa Ying kom och pysslade om mig när jag var färdiggråten och jag somnade på störten. Snart har jag varit sjuk i 3 veckor, det här börjar bli långtråkigt.

Nu fredagsmyser jag framför Americas Funniest Home Videos med en apelsin och en bit choklad. Lyxigt! Hoppas ni har en bra fredagskväll!


*(Hm... kan det ha varit i somras när jag åkte hem från Florida?)

Zzzzz...

Men alltså. Jag är verkligen inte frisk. Efter att jag skrivit att jag skulle städa, ställde jag mig upp och kände att jag genast måste lägga mig ner. Sen totaldäckade jag i sängen fram till nyss. Bra mig! Klockan är nu över 20.00 och jag har varken städat, eller börja sammanfatta plugget. Ugh. Fattar inte att man kan bli så trött av att ha en läskig grej i halsen.

Nej, nu får jag väl ta itu med mina sysslor....

Min vän Fripe!

Här finns dokumenterat om min halsundersökning i måndags. http://fridapernilla.blogg.se/2012/april/logopedstudenter-i-ett-notskal.html

Haha!

Gammal kärlek rostar inte

...eller hur det nu är man säger. Har hittat tillbaka till min gamla storfavorit Celine Dion på Spotify efter att ha tjatat ut all annan musik jag kommer över. Till och med Call Me Maybe har tappat stinget efter att ha legat som oslagen etta på min egen topplista i ett antal veckor nu. Men fru Dion vet hur jag ska tas när inget längre duger. Härligt!

Speaking of Celine-speaking of Canada-speaking of French så impulsanmälde jag mig till en 30 poängs kvällskurs i franska på LiU nästa läsår. Vi får se hur jag känner i höst, men just nu är jag lite sugen på att damma av de där gamla oregelbunda verben som vilar längst in nånstans i min hjärna. Det retar mig så att jag lagt ner så många, många timmar på detta språk utan att kunna det. Än! Kanske, kanske kan dessa 30 poängen vara just det som får mig att kunna använda franskan på riktigt?

Nej, nu väntar plugg och rumsstädning. Kajjan kommer hit och pluggar imorrn och för att hon ska kunna ta sig in i själva rummet krävs det att jag röjer upp lite i hallen. Hon är nog inte lika bra på häckhoppning som jag har blivit. So long!

Tummen ner.

Bilden får tala för hur jag känner mig idag.

Att plugga på ett sjukhus.

Idag har diverse hobbyläkare diagnostiserat mig mig med halsfluss eller rättare sagt: "tonsillit från streptochoccusvirus typ D med unilaterala pluppar bakom höger gomsegel" som vi läste i ÖNH-boken på sjukhusets bibliotek. Imorrn ska jag försöka övertala kvarterets läkare, han med de festligt röda glasögonbågarna, om samma sak. Febern har kommit tillbaka och nu gör det ont att svälja. Jag har inte tiiiiiid att vara sjuuuk!

Annars allt bra. Har fått förfrågan att bli lagrätt sambo i höst. Spännande, men helt emot mina priciper. Och HUR skulle jag kunna lämna min fina korridor!? Eller Ying!? Nej. Det här går nog inte.

Godnatt!

Existentiella tankar snurrar i mitt feberdelirium

Jag har nämnt att jag lever ett oerhört glamoröst liv va? Shopping på stan, resor, presenter, champagne och långa lyxiga middagar. I wish! Shopping på stan innebär att haffa extrapriset på bananer nere på Netto. Reser gör jag till Furuboda på praktik (VAR LIGGER DET!?). Sist jag öppnade en inslagen present var... julafton? Senast jag drack något med bubblor var ur en brun papperskopp med IcaKvantums mineralvatten. Idag till middag åt jag en rejäl morot, tre skivor sportknäcke och ett äpple. Till mellanmål åt jag två sockerbitar. Jag äter som en häst minsann.

En av mina stora Twitter-idoler tweetade ut följande idag: "When we are shedding an old identity, we naturally question who we really are and where we belong."

Ibland tittar jag ut över min väsksamling, min bokhylla med livsstilsböckerna (Classy, Ebbas stilguide, Väskor - en passion, Nya stora etikettboken m.fl), samt min krämoas i badrumsskåpet och undrar hur det blev så här. Vad hände? Hur blev jag en wannabe-vegan med grön fjällrävenrygga och fotriktiga skor?! När slutade jag egentligen att dagligen matcha halsbandet med örhängena? När var det sist jag shoppade nått riktigt lyxigt och överflödigt onödigt åt mig själv?

Livet är så spännande. Man kan verkligen inte veta vad som väntar bakom hörnet. Ibland önskar jag att jag bara kunde få tjuvkika lite grann, bara pyttelite. Som när jag var liten och försiktigt, försiktigt öppnade 24:e luckan i ena hörnet på julkalendern. Det var inte för att helt få se bilden, utan bara få en aning; kanske en färg, eller ett halvt huvud - bara en liten ledtråd på vad som fanns där borta i framtiden. Tänk om man kunde få sig en liknande glimt av sig själv i framtiden! Skulle jag bli rädd, glad, förvånad, ledsen, trygg? Vem är jag då? Och var kommer jag att höra till? Märkligt att tänka på, men samtidigt så skönt att veta att jag är i konstant förvandlig mot mitt sanna jag!

TeknikJossan

Jag är så grymt bra ibland. Som nu, när jag har lyckats frigöra 6 GB från min totalfulla dator som har klagat på utrymmesbrist sen november nångång. Jag förstår verkligen inte vad det är som tar så mycket plats. Nu har jag raderat alla bilder, dokument samt tömt papperskorgen. Men vad kan ta upp de resterande 42 GB som är fulla? Nu har jag ju inget kvar här på.

Förresten,

Dreams really do come true. Ibland.

När alla andra är på fest.

Kvällen blev inte helt oglamorös i alla fall. Satt och småpimplade vin i gott vuxensällskap och pratade länge, länge.

Nu sitter jag och slentrianuppdaterar mig om alla viktigheter som facebook och twitter kan bjuda mig på, samtidigt som jag lyssnar på den här fantastiska låten jag snubblade över på Spotify tidigare idag.

Läggdags vare. Tjing Tjong so long.

Omstart.

Det är vår och det kryper i mina bloggfingar. Kanske är det dags att ge sig på en ny omgång att dela med mig av mitt otroligt glamorösa och oooo så spännande studentliv i Linköping?

KinesJossan is back. Här njuter hon av hemmalagad applesauce på stulna äpplen. Mums!

Idag känner jag mig alldeles extra glamorös. Det är lördag och jag ska stanna hemma precis hela kvällen i min ensamhet när typ alla andra jag känner är på Flashback-90 kravall nere på stan. Trist. Men är man sjuk när biljetterna släpps, så är man. Förra året var det helt galet roligt, när Ida, Beckan och jag klädde ut oss till Dr. Bombay, Dr. Kosmao och Dr. Dolittle. Men ikväll får brudarna klara sig utan mig, medan jag gosar ner mig i soffan ute i korridoren och läser en bok eller gör nått annat som man gjorde på 90-talet innan det fanns trådlöst internet och smartphones. Ibland kan jag tycka det är hur häftigt som helst att jag har fått vara med och se internetexplosionen. Före och efter. Eller under är väl mer korrekt kanske? Vem vet när, hur och om detta någonsin tar slut.

Solen skiner så tokigt vackert ute på den blå himlen. Dags för promenad nummer 3 idag måntro? Hej så länge!