En av mina stora Twitter-idoler tweetade ut följande idag: "When we are shedding an old identity, we naturally question who we really are and where we belong."
Ibland tittar jag ut över min väsksamling, min bokhylla med livsstilsböckerna (Classy, Ebbas stilguide, Väskor - en passion, Nya stora etikettboken m.fl), samt min krämoas i badrumsskåpet och undrar hur det blev så här. Vad hände? Hur blev jag en wannabe-vegan med grön fjällrävenrygga och fotriktiga skor?! När slutade jag egentligen att dagligen matcha halsbandet med örhängena? När var det sist jag shoppade nått riktigt lyxigt och överflödigt onödigt åt mig själv?
Livet är så spännande. Man kan verkligen inte veta vad som väntar bakom hörnet. Ibland önskar jag att jag bara kunde få tjuvkika lite grann, bara pyttelite. Som när jag var liten och försiktigt, försiktigt öppnade 24:e luckan i ena hörnet på julkalendern. Det var inte för att helt få se bilden, utan bara få en aning; kanske en färg, eller ett halvt huvud - bara en liten ledtråd på vad som fanns där borta i framtiden. Tänk om man kunde få sig en liknande glimt av sig själv i framtiden! Skulle jag bli rädd, glad, förvånad, ledsen, trygg? Vem är jag då? Och var kommer jag att höra till? Märkligt att tänka på, men samtidigt så skönt att veta att jag är i konstant förvandlig mot mitt sanna jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar