Gammal kärlek rostar inte

...eller hur det nu är man säger. Har hittat tillbaka till min gamla storfavorit Celine Dion på Spotify efter att ha tjatat ut all annan musik jag kommer över. Till och med Call Me Maybe har tappat stinget efter att ha legat som oslagen etta på min egen topplista i ett antal veckor nu. Men fru Dion vet hur jag ska tas när inget längre duger. Härligt!

Speaking of Celine-speaking of Canada-speaking of French så impulsanmälde jag mig till en 30 poängs kvällskurs i franska på LiU nästa läsår. Vi får se hur jag känner i höst, men just nu är jag lite sugen på att damma av de där gamla oregelbunda verben som vilar längst in nånstans i min hjärna. Det retar mig så att jag lagt ner så många, många timmar på detta språk utan att kunna det. Än! Kanske, kanske kan dessa 30 poängen vara just det som får mig att kunna använda franskan på riktigt?

Nej, nu väntar plugg och rumsstädning. Kajjan kommer hit och pluggar imorrn och för att hon ska kunna ta sig in i själva rummet krävs det att jag röjer upp lite i hallen. Hon är nog inte lika bra på häckhoppning som jag har blivit. So long!