Jag har nämnt att jag lever ett oerhört glamoröst liv va? Shopping på stan, resor, presenter, champagne och långa lyxiga middagar. I wish! Shopping på stan innebär att haffa extrapriset på bananer nere på Netto. Reser gör jag till Furuboda på praktik (VAR LIGGER DET!?). Sist jag öppnade en inslagen present var... julafton? Senast jag drack något med bubblor var ur en brun papperskopp med IcaKvantums mineralvatten. Idag till middag åt jag en rejäl morot, tre skivor sportknäcke och ett äpple. Till mellanmål åt jag två sockerbitar. Jag äter som en häst minsann.
En av mina stora Twitter-idoler tweetade ut följande idag: "When we are shedding an old identity, we naturally question who we really are and where we belong."
Ibland tittar jag ut över min väsksamling, min bokhylla med livsstilsböckerna (Classy, Ebbas stilguide, Väskor - en passion, Nya stora etikettboken m.fl), samt min krämoas i badrumsskåpet och undrar hur det blev så här. Vad hände? Hur blev jag en wannabe-vegan med grön fjällrävenrygga och fotriktiga skor?! När slutade jag egentligen att dagligen matcha halsbandet med örhängena? När var det sist jag shoppade nått riktigt lyxigt och överflödigt onödigt åt mig själv?
Livet är så spännande. Man kan verkligen inte veta vad som väntar bakom hörnet. Ibland önskar jag att jag bara kunde få tjuvkika lite grann, bara pyttelite. Som när jag var liten och försiktigt, försiktigt öppnade 24:e luckan i ena hörnet på julkalendern. Det var inte för att helt få se bilden, utan bara få en aning; kanske en färg, eller ett halvt huvud - bara en liten ledtråd på vad som fanns där borta i framtiden. Tänk om man kunde få sig en liknande glimt av sig själv i framtiden! Skulle jag bli rädd, glad, förvånad, ledsen, trygg? Vem är jag då? Och var kommer jag att höra till? Märkligt att tänka på, men samtidigt så skönt att veta att jag är i konstant förvandlig mot mitt sanna jag!